Ändlöshet, rörelse, permanens

I Endlessness, Movement, Permanence undersöks ändlöshet, rörelse och permanens genom fysisk, arkitektonisk form. Tunga gjutjärnsmodeller intar rummet och ställer materiella frågor. De skapar en särskild sorts närvaro, ett glapp i tiden. Projektet bedriver experimentell arkitekturforskning kring det visionära, det extrema och det förbisedda. I ett rum man passerar kan tiden plötsligt stå stilla ett ögonblick, kanske just för att man är i språnget. Vi rör oss ständigt - hur ser vi rummen? Projektet tar sin utgångspunkt i framställandet av arkitektoniska artefakter för att provocera fram föreställningar om tänk-bara – och otänkbara – rumsligheter. Susanna Bremberg utforskar ändlöshet, ett vagt begrepp i vilket hon läser in ett rumsligt flöde som skiljer sig från det rumsliga begreppet oändlighet. I utforskandet av en geometri där golv blir vägg, vägg blir tak, utsida blir insida, studeras rum med en annan rumslig atmosfär och kanske en annan rumslig känslighet. Katarina Lundeberg utgår ifrån rörelsebegreppet och gestaltar tyngden i konstruktioner utifrån hängande kedjor där den omvända hängande linjen blir en parabel. Parabelns rumsliga och ljusförande potentialer visas i modeller i järn. Elizabeth Hatz griper sig an det paradoxala begreppet permanens. Ingenting är ju permanent. Ändå tycks så mycket i arkitekturen sträva just mot det varaktiga. Arkitektur kan ses som vårt sätt att hantera det faktum att vi och allt omkring oss är förgängligt. Eller som ett sätt att hålla kvar det vi ser som viktigt, att ge det en form som varar längre än vi själva gör, förlänga den flyktiga situationen, tilldragelsen. Hatz utgår från oansenliga eller arkaiska byggnader i sina studier.

Ändlöshet – Susanna Bremberg, Arkitekt, Lärare
Rörelse – Katarina Lundeberg, Arkitekt, Lärare
Permanens – Elizabeth Hatz, Arkitekt, Professor

 

Projektet är baserat vid Arkitekturskolan, KTH, Stockholm.

 

Endlessness, movement, permanence

Endlessness, movement, permanence, explores through physical, architectonic, form these three concepts. Heavy cast-iron models take possession of the room and turn material questions around. They radiate a particular presence, arresting time (briefly). This project performs experimental research in architecture, exploring visionary and extreme as well as intriguingly obsolete structures. In particular rooms we find time arrested for a brief moment - just as you were rushing through. We find ourselves in constant motion: how do we see the spaces  we pass? The project operates through the making of architectonic artifacts, which aims at provoking conceptions of thinkable – and unthinkable – spatialities. Susanna Bremberg explores endlessness, a vague concept which she reads as a spatial flow distinct from the spatial notion of infinity. Exploring a geometry which turns floors into walls, walls into ceilings, outside into inside, spaces with a different spatial atmosphere and sensitivity are examined. Katarina Lundeberg works with movement. Through lines determined by hanging weights, she gives form to heavy loads. These lines are then turned around to form parable arches whose spatial potential and light capturing qualities are shown in cast iron models. Elizabeth Hatz finds herself challenged by the paradoxical notion of permanence – nothing is permanent, except perhaps the endless motion. Every-thing moves, yet architecture seems so often to reach for permanence. Architecture may be regarded as our mode of coping with the ephemeral nature of ourselves and of the world. Or as a way of holding on to that which we see as important, to provide it with a form which lasts longer than ourselves - to prolong the fleeting moment.

Endlessness – Susanna Bremberg, Architect, Teacher
Movement – Katarina Lundeberg, Architect, Teacher
Permanence – Elizabeth Hatz, Architect, Professor

The project is based at the School of Architecture, KTH Stockholm.

 

More images from Art + Science Sept 2004